Göteborgsvarvet

Som vanligt blev även detta årets Göteborgsvarv en riktig kanondag. Det är så mycket mer än bara en "löpartävling". Det är folkfest, nervositet, kämparglöd, glädje och en enorm stolthet över att ha tagit sig runt. 

Jag sprang på 2:02, som är min långsammaste tid hittills, men även den jag är mest nöjd över. Under vinter/vår har jag inte sprungit längre än 7 km. Inte en enda gång. Jag har haft annat för mig och inte prioriterat löpningen. Därför var jag så förbannat stolt över att jag kom igenom en halvmara. 

Runt 13 km började jag bli rätt trött, och vid bron innan avenyn fick jag kämpa med så mycket positiva tankar. "Bara 8 km kvar, bara 8 km kvar". Med 4 km kvar gjorde jag ett riktigt smart val - och det var att välja sportdryck vid vätskestationen. Woho! Kroppen sög åt sig energin som en trasa och resan in i mål blev sedan riktigt energifylld.

Sprang över mållinjen och var så förbannat stolt över mig själv. Jag hde gjort det! För fjärde gången! HEJA. 

(null)

(null)

(null)

(null)





Kommentera inlägget här :