Vi knarkar padel

(null)

Vi har abstinens. Spelar, spelar, spelar. Det är en drog. En padeldrog. Den har infiltrerat hela Sverige. Och vi har svepts med. Och vi har ju så sinnessjukt kul. Teamkänslan är ett faktum. 

För första gången så utför jag och Henke en sport där han inte drar iväg från mig pga. fysiskt övertag. Han är dock jävligt snabb och har oftast 3 chanser på en boll när andra dödliga människor har 1. För missar han första försöket så satsar han på andra och kastar sig på tredje. Antilopen Andersson. 

Vi har kul vi. 






Hittat hem.


Idag hade jag mitt bästa löppass sedan september 2018. Varför? För jag hade inte ont i knäna. Herregud. Det var ren och skär glädje att springa idag. Magi. Känslan av att hitta hem igen - till sin riktiga identitet. Jag har ju alltid sprungit. Jag har alltid prioriterat det. Jag har alltid haft löpning som mitt veckointag av endorfiner. Så därför - wow. Jag sprang, och jag hade inte ont. 
Tack kroppen. Och tack hjärnan för att du försökt ändå. Med korta rundor. Oftast avbrutna, nerkortade. Men jag har försökt. 

Den 18 maj springer jag mitt fjärde Göteborgsvarv. Jag längtar. 

(null)




Solkysst

(null)

(null)

(null)